I årets fjärde nummer av Allt Om Flugfiske finns en portfolio med några av mina bilder. Bildtexterna berättar om mina tankar kring fiskefotografering.

Kustfisket har som sagt varit bra, men med sommaren på ingång blir suget efter torrflugefiske allt större. Jag bestämde mig för att vila kastarmen idag, och bege mig till ett för mig ganska nytt strömvatten. Detta blev mitt andra besök någonsin.

Det kändes fortfarande lite tidigt på säsongen. Kalla vindar och snålt med insekter på vattnet. Inga sländor verkade vilja krypa ur sina nymfskal och ut i kylan. Förmodligen dröjer det ännu ett par, tre veckor innan vi får se de första åsandsländorna, men fisken går så klart att lura med andra flugor tills dess. Efter ett par timmars smygande hittade jag till slut en fisk som vakade. Periodvis var den uppe ganska frekvent. Vad jag kunde se så åt den åsländor (Baetis Rhodani). Mörka dagsländor som brukar kläcka vid denna tiden i Skåne.

Jag vek upp byxorna och klev ner i vattnet. Det var kallt men fisken vakade och adrenalinet höll kylan borta. Som vanligt var det svårt att avgöra fiskens storlek på vaken, men jag var ganska säker på att det var mer än en spralle. Min imitation flöt över ståndplatsen tre gånger utan att något hände.

I fjärde kastet landade flugan precis intill bortre kanten och fisken gick upp och tog direkt. Jag kände med en gång att fisken var stor. Det blev en ganska hetsig drill i det lilla vattnet och 0,16 tafsen sjöng i vinden innan dramat var över. Öringen fick återhämta sig i vattenbrynet och jag mätte den till 52 centimeter. En skånsk brunöring i bästa skick.

Det var svårt att hitta koncentrationen efter det. Jag njöt mest av solen, som fick molntäcket att spricka upp efter en stund och gjorde eftermiddagen riktigt behaglig. På vägen hem upptäckte jag en öring till som vakade. Tyvärr så krullade flugan tafsen vid första försöket och efter den dåliga presentationen var det slut på vak.

Stilstudie av backhandkast i 12 m/s

Vi fick nog av motvinden

Jag, Anders och Sigge körde omkring på sydkusten och jagade platser där den starka ostanvinden inte skulle komma åt oss. Vi lyckades hitta ett ställe, men där vinden inte var ett problem fick vi istället brottas med drivande växter i vattnet. På linan, på kroken och på tafsen. Bitvis väldigt frustrerande. Det kändes inte som bästa förutsättningarna och vi körde vidare och rekade nya platser. Fredrik och hans crew skickade tips om fisk som visade sig på västkusten. Vi tog en sväng därom på vägen hem men då hade vinden vänt och piskade oss från norr istället. Jag har haft flyt med förutsättningarna under ledigdagar i vår, men inte igår.

Mindre vind och mera gräs

Men en fin dag i övrigt, som gav bra kastträning i svåra förhållanden och sol på näsan. Ett aber är att näbbgäddorna verkar vara i antågande. Nästa gång anfaller de förmodligen i stim och då är frågan om havsöringarna kommer fram till våra flugor.

Ni kanske har upptäckt det redan. Men om inte, vill jag tipsa om att klicka på bilderna. De blir inte bara större utan visas också i sin rätta kvalité. Småbilderna i texten komprimeras på något sätt och tappar bland annat stinget i färgerna.